Natt i eskilstuna... hundarna har slutat yla. Bara katterna, pundarna och jag ute i kylan , vi stryker runt varandra o tänker mest på typton grejer som man tänker på när man knallar runt på kyrkogråden
Släcker ciggen och går fram och sätter mig vid en gravsten , här ligger han som jag har känt sedan barnsben. Sänker blicken och tar mitt absolut sista avsked . Jag tänker inte komma hit igen, det får vara bra nu.

jag låter gräset växa vilt över din absoluta sista vila, jag drar hem sänker en 7,2 och tänker över livet. Och just nu känner jag att ensamheten är min enda säkra giv. Och äntligen får själen lugn och ro när jag kan släppa tviveln.
För när vi dör , så dör vi. Ingen stannar kvar . Det är försent nu, så vi hörs väl någon annan dag
ingen nödbroms att dra i , inga chanser kvar att säga förlåt får de dumma saker jag sagt. 
Jag visade inge vidare känslor , la locket på urnan och började tänka framåt.

Så snacka med mig om döden , för jag vet allt om den. Knappt så han jag födas innan de äldsta i släkten var tvugna o vandra hem. Mammas mammas död, och morfar tod senare samma väg och nu har cancern tagit i min vän. Nu har han tappat bort sin själ .Nu är det släktkalas på kyrkogården. 

Jag hoppas dom håller min plats brevid dig vid den mjuka jord. Jag kan inte förklara denna känsla med ord.
Men just nu har jag en väg att gå , jag har någon stans o landa . Folk säger att jag har brottom men jag håller inte andan. För på botten jag kommer hamna, påminner mig om graven där man lever men man känner sig begravd. Precis den känslan som jag vandrar runt med idag.

Allt jag säger är att jag förstår min vardag, som kan försvinna utan att någon saknar.
Jag kommer också bli till 1 enda dammkorn, i hennes minne och i krimatoriets vita flammor
Och efter jag gått bort vill jag bara att ni lägger locket på min urna och börjar tänka framåt.
Inge sorg för mig, det är jag inte värd . utan jag blir bara ytterst glad över att få slippa denna värld.

Vila i frid kära du. Vi ses snart.