Bra vänskap, är det någonting som verkligen existerar? ..  Jag har vänner jag absolut skulle dö för, men som jag endå inte litar på . Hur kan det vara så? Det gör ju mig bara till ännu sämre vän. 
Jag känner mig förådd. Förådd av allt och alla. även fast jag verkligen inte har någon anledning. Besviken, nertryckt och spottad på. När man vistas bland folk slänger man på det hårda skalet och låtsas inte bry sig. Men när man kommer hem går skalet sönder, vänner man tror man har står bara och hittar på historier om en. Samtidigt som dem står där och tröstar och visar falsk äcklig sympati. Man pissar inte på någons rygg och låtsas som det regnar. När man kommer hem brister man ut i tårar men samtidigt vet man inte varför. Varför gråter man över någon annan? Varför känner man sympati för någon man inte litar på? Jag är defenetivt ingen bra vän, har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig vara.